Om somrarna brukade morfar hämta mig. Mina föräldrar hade ingen bil, så det var något väldigt särskilt att få åka bil hem till mormor och morfar. På vägen stannade vi ofta på en mack för att tvätta bilen, inte i en automatisk biltvätt utan för hand. Jag tyckte att det var så roligt och minns det än idag med värme. Tänk om även vuxna kunde vara så okomplicerat lättroade, det är något att avundas barnen.

Ibland var det så tidigt på sommaren, eller snarare sent på våren, att tranorna dansade. Ibland åkte vi förbi ett fält där tranorna samlades och morfar körde förbi lite saktare än rekommenderat för att jag skulle få se denna kärleks- och glädjedans. Om jag är helt ärlig mot mig själv ska jag säga att jag inte är säker på om vi tittade på trandansen särskilt ofta. Det var kanske bara en gång, eller två, eller så var det varje år. Jag minns inte säkert, men det spelar ingen roll. Jag minns det med så stor glädje och fascination.

Idag är jag kanske inte så lättroad att en biltvätt är det jag ser mest fram mot, men minnena av en biltvätt och en trandans är rogivande. Och jag minns fortfarande hur det känns att vara barnsligt, okomplicerat lättroad.