Förberedelser

Jag funderar på förberedelser jag kan göra redan nu, inför ett barn som "kommer någon gång, hellre förr än senare". Lite reafynd bland kläder och prylar är såklart medräknat, även att köpa plagg från särskilt söta kollektioner. Fundera på namn är roligt! Tycker jag, sambon suckar åt mig. Han förstår inte varför jag tycker att det är så roligt.
 
Diskutera syn på föräldraskap med sambon, vad hoppas vi kunna göra och förmedla för vårt barn? Vi brukar vara överens. Tur det! T.ex. vill vi sträva efter att fråga "Vad hände?" istället för att dra slutsatsen att vi alltid sett och uppfattat situationen rätt, att låta barnet berätta och resonera kring händelser. Vi har också båda en genusmedveten syn på livet, vårt barn ska vara barn och vi vill inte medvetet pusha barnet i en könsstereotyp riktning - hen ska få utvecklas i egen riktning. Vi vill gärna följa, snarare än leda, när det kommer till sådana frågor.
 
Vi har bestämt att inte avslöja att vi aktivt försöker bli med barn. Det är nog ganska rimligt egentligen, men samtidigt önskar jag att jag hade fler att prata med om detta. Därför är det himla bra att jag har bloggen. För att förbereda mig själv om vilken vändning mitt liv ska ta.
 
Har någon läsare tips på vettiga förberedelser att genomföra innan barnet ens fötts? Jag vill gärna höra era tankar!

Väntans tider

Det känns som att allt som hör ihop med en graviditet är väntans tider. Just nu väntar jag, otåligt, på helgen då mensen är beräknad att komma - eller inte komma.
 
Om den inte kommer har jag så många "synliga" mål att vänta på! Barnmorskebesök, gravidmage, att få berätta, en jobbig period i livet, en härlig fortsättning på livet, bebis, och massa fler mål.
 
Om mensen kommer och jag inte är gravid kommer jag att längta så innerligt efter att mensen ska ta slut så att vi närmar oss nästa ägglossning. Jag har redan gjort upp en plan för hur vi ska öka chanserna att bli gravida, min sambo skrattar lite åt mig och det tycker jag är härligt. Min sambo tar det hela med ett större ro än mig, en väldigt behaglig kontrast mot min otåliga längtan och väntan.
 
 

Min sambo

Jag är inne i en period då jag ofta tänker på att jag måste minnas "just nu". Just nu är jag så lycklig, trygg och kär. Min sambo har gjort mig så mycket gott. Han är min stöttepelare, älskare och bästa vän. Jag tenderar att befinna mig uppe bland molnen och han drar ner mig till jorden på det mest fantastiska sätt. Jag tänker ibland att jag är en heliumballong och han håller mig på en höjd där jag kan sväva utan att flyga iväg och virra mig bort.
 
När jag tänker på att vi planerar barn tillsammans blir jag så glad, för mina barn kommer att få en underbar pappa. En pappa som är snällast i världen, rättvis, intelligent, självmedveten, musikalisk och har massvis av spännande intressen och kunskaper. Lyllos mina framtida barn!
 
Till ett framtida jag vill jag säga: Kom ihåg hur bra han får mig att må, hur trygg jag känner mig med honom och vilken kärleksfull person han är. Hur han skrattar åt din oerhört dåliga humor, hur han torkar dina tårar, lyssnar på din musik fast att han inte alls tycker om den, ser på dina filmer fast han hellre vill se något helt annat. Hur han hanterar ditt heta temperament och sköra känslor, hur han kysser din panna, hur han stryker dina kinder. Kom ihåg hur hans röst låter och hans ögon glittrar när han säger att han älskar dig.

Tidigare inlägg