Det här med anonymitet på internet...

Jag använder mig av anonymitet för att kunna dela med mig av mina tankar i en "hemlig" situation. För att jag vill kunna blogga fritt om mina tankar, reflektioner och vad jag tillsammans med min sambo går igenom. Andra väljer att använda sin anonymitet för att bete sig på ett sätt de annars hade skämts för (jag hoppas åtminstone att de skäms).
 
I kommentarsfältet hos Bloggkommentatorerna under ett inlägg om Mirkas 13e barn har jag fått erfara den ökända elaka anonymiteten. I inlägget reflekterade Anna-Maria om huruvida det är möjligt att ha ett traditionellt jobb som 13barnsförälder, t.ex. lärare eller sjuksköterska föreslår hon. Hon kommenterar att det lär bli mycket vab med 13 barn. 
 
Intressant tycker jag, så jag lämnade en kommentar där jag skrev att jag undrade om det inte är lättast att ha en storfamilj om ena föräldern kan vara hemma. Jag skrev också att det såklart är synd på pensionen, men att det kanske är enklast med en storfamilj om ena föräldern kan vara hemma när barnen är små. På denna kommentar fick jag ett svar som för mig känns helt galet.
 
Till att börja med påstod personen att jag hade kommit med en idé, när jag i själva verket menat att reflektera kring frågan Anna-Maria ställt samt kring det liv Mirka visar upp i bloggen och i Familjen Annorlunda. Nämligen att Mirka faktiskt har möjligheten att vara hemma och att jag alltså tror att det förenklar livet för familjen i motsats till om båda föräldrarna "var tvugna" att jobba. Personen anklagade mig för att förespråka någon slags femtiotalsretro syn på familjeliv där det absolut är kvinnan som ska vara hemma och till på köpet bli oönskad på arbetsmarknaden.
 
Det känns helt absurt, och oförskämt, att personen tolkade min kommentar så. Svaret var uppenbart hånfullt kommenterat och när en annan person kommenterade att jag faktiskt skrivit förälder och inte mamma (apropå att personen menade att mamman var enda alternativet att "gå hemma") svarade den första personen "kul skämt". Jag är väl medveten om att detta är ingenting jämfört med det hat många möts dagligen på internet, men det är så absurt.
 
Just det här svaret jag fick undrar jag var det kommer ifrån. Jag vill mena att min kommentar var en uppenbar reflektion utan värdering, jag sa faktiskt inte vad jag tyckte om ett sådant familjeförhållande annat än att jag tror att det förenklar livet för en storfamilj. Personen som svarade däremot la in uppenbara värderingar på detta familjeförhållande. Det gör mig ändå ganska glad att det är så genomskinligt i min respektive den andra personens kommentarer vem det är som har uttryckt fördomar, och vem som inte har gjort det.
 
För att förtydliga, om någon hittar hit genom dessa kommentarer, vill jag säga att jag lägger ingen värdering i ett sådant familjeförhållande. Inte mer än att jag tror att varje familj är kapabla till att själva avgöra vad som passar dem bäst, i alla katagorier som vab, ekonomi och intressen bland annat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0