Sömnparalys

Jag har just läst Jonna Jintons inlägg om hennes upplevelser av sömnparalys. Jag minns att jag läste om fenomenet när jag var yngre, kanske i 12-13 årsåldern, och jag blev så rädd. Ibland hade jag svårt att somna av rädsla att drabbas av sömnparalys, för det jag läste om det var att människor alltid upplevde obehagliga situationer som de Jonna beskriver. Monster som attackerar, maran som trycker på bröstet. Det hör också till saken att jag är och alltid har varit mörkrädd, som yngre var jag också mycket rädd för djävulen, demoner, maran och liknande.
 
En natt vaknade jag av att någon stökade i min lägenhet. Jag hade nyss flyttat hemifrån och när jag öppnar ögonen ser jag tydligt hur två nya bekanta var i färd att kasta runt mina tuschpennor (mina älskade, inte jättebilliga tuschpennor, inte ok). Jag försökte säga ifrån, jag försökte resa mig, jag försökte skyla men ingenting gick. Det var då förstod att jag haft sömnparalyser i flera år utan att förstå det. Tala om att det blev lättare att somna om nätterna.
 
Flera gånger har jag upplevt sömnparalys, men jag har bara enstaka gånger sett obehagliga saker och då efter att ha sett på obehagliga filmer kvällen innan. Vad jag upplever under sömnparalys är nästan alltid något påminnande om det jag gjort dagen eller kvällen innan. Till exempel ser jag människor jag umgåtts med. Känslan av att inte kunna röra sig och, för min del värst, inte kunna skyla sig är obehagligt nog och jag är oerhört glad över att jag väldigt sällan upplever obehagliga situationer.
 
Eftersom jag var så rädd för sömnparalys, innan jag förstod att jag upplevt det, vill jag dela med mig av mina upplevelser. Det behöver inte vara läskigt. Om det är läskigt brukar jag försöka somna om, men jag brukar också påminna mig om kvällarna att jag kan få en sömnparalys under natten. Om jag har påminnt mig om det kan jag ibland komma på mitt under sömnparalysen att det är just en sömnparalys, på så vis lyckas jag ibland bryta den snabbt. Om någon läsare tycker att sömnparalys verkar obehagligt, kom ihåg att det går över.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0