Det här är inte min första blogg. Den första skrev jag för några år sedan, men jag tröttnade. Varför? Jag har svårt att sätta fingret på det. Jag tror att jag kände mig begränsad i mitt skrivande, att jag inte vågade skriva precis vad jag kände, tyckte eller ville. Ett tag skrev jag en annan blogg på ett forum, där skrev jag mina innersta tankar. Avslöjade hur jag mådde, vad jag tänkte och mina önskningar. Inte på någon av dessa bloggar var jag anonym, men anonymiteten lockar mig denna gång. I alla fall en stund.

 

Min förhoppning på denna blogg, förutom att jag inte ska tröttna, är att den ska vara min frizon att nedteckna mina tankar. Jag kommer antagligen inte skriva detaljerat vad jag gör från dag till dag, inte just nu åtminstone. Det känns inte särskilt intressant att minnas att jag jobbat, handlat mat, lagat något gott och sedan somnat till en film i famnen på min sambo (även om det är trevligt att minnas att jag trivs med min vardag). Jag är mer sugen på att komma ihåg mina egna tankar.

 

Jag hoppas allra mest på att min blogg så småningom ska bli en blogg om en växande familj. Kanske gror redan ett nytt liv inom mig. Hoppas, hoppas, hoppas...