Den perfekta stunden

Jag har bekanta som är mycket öppna med sin livsplanering,
  • 2014 - förlovning
  • 2015 - bröllop
  • 2016 - första barnet
  • 2018 - andra barnet
och så vidare, mer eller mindre detaljerat. Jag kan inte låta bli att bli lite... fundersam. Att planera förlovning, bröllop, lägenhet, bil och dylikt är väl en sak. Men att planera barn så långt in i framtiden, att förvänta sig att det kommer att bli så, att planera syskon till barn som själva planeras födas om tidigast ett år. Det är ganska skrämmande. Jag oroar mig å deras vägnar för besvikelser, problem, svårigheter.
 
Jag förstår ju hur de tänker, de vill vara redo att ta emot barn. De vill ha kontroll över situationen. Fast om sanningen ska fram så vet ingen av oss hur våra liv ser ut år 2016. Då kanske stunden är den värsta för att välkomna ett barn till familjen. 2016 kanske det framstår som att nu, 2015, hade varit ett bättre år för att bli gravid. Finns det en perfekt stund för barn? Och kan vi förutse den?
 
I vårt fall, mitt och min sambos, är stunden kanske egentligen inte helt perfekt. Men jag är beredd på att det kanske inte tar sig direkt, att vi kanske har svårigheter att få barn, att vi drabbas av besvikelser. Jag vågar inte planera för barn i ett framtidsperspektiv mer än att barn finns i min framtid.
 
Jag tycker nog ändå att denna stunden är en alldeles lagomt perfekt stund för att försöka få barn. Vi skulle inte bli de första att få barn i "en stund som inte är helt perfekt", om andra klarat det så klarar vi det. Blir det krångligt så har vi i alla fall något att se fram emot och kämpa för, oavsett om det är en graviditet, en födelse eller att en bebis ska vakna så vi får krama, gosa och leka med den.
 

Tidigare inlägg