Överallt ser jag bebisar i alla möjliga storlekar, men jag ser nästan mammorna mer än barnen. Jag tänker tankar som "Snart är jag som du! Snart är jag också mamma till en liten bebis!". Förhoppningsvis har jag snart en bebis.

Fast vad jag själv menar med snart vet jag inte riktigt.

 

Jag är medveten om att det är vanligt att det tar ett år eller mer innan en blir gravid, men jag vet ju samtidigt (tyvärr, kanske) att det finns de som lyckas bli gravida direkt eller inom ett par månader. Tänk om jag och min sambo är tillhör de lyckliga att bli gravida direkt? Tänk om vi tillhör den olyckligt lottade skaran att ha svårt att bli gravida? Tänk om vi drabbas av missfall?

 

Jag inser att den här rädslan, eller kanske milda ångesten, kommer att vara värre om jag får barn. För om jag får barn kommer det ju kunna bli sjukt eller skada sig. Uh... Dags att lära sig att leva med oro antar jag.