Vänners graviditeter

När jag var liten trodde, och drömde, jag om att bli mamma ung. Jag tänkte länge att jag skulle bli mamma först av mina barndoms- och tonårsvänner. Jag fick fel.
 
Min första barndomsvän att få barn har varit min vän längst av alla. Hennes första barn är ett par år gammalt och ska snart få ett syskon. På grund av att vi bor i olika städer, långt ifrån varandra, har jag träffat hennes barn begränsat. Men jag kan ärligt säga att jag har så varma känslor för barnet. Jag är övertygad om att jag kommer att få lika varma känslor för syskonet, men något alldeles särskilt är det med det första av mina vänners barn.
 
Nyligen fick jag veta att en nära vän ska få sitt första barn i år.  Det var verkligen vad som satte igång mina hormoner. Min glädje för henne var, och är, enorm! Men sorgen över att jag själv inte skulle få barn snart var så pass att det kändes rent fysiskt. Det gjorde så ont, samtidigt som jag var så glad för min väns skull och även för min egen - för jag skulle ju i alla fall få ytterligare en bebis i min vänkrets.
 
Kort efter beskedet om min nära väns graviditet började jag och min sambo försöka få barn. Att få barn samma år som en barndomsvän och en nära vän vore så roligt! Att ha så lika situationer, även om vi bor i olika städer, skulle kunna bli så bra. Vilket stöd! Fast ännu vet jag ju inte om jag är gravid. Men jag hoppas så innerligt och är jag inte gravid än så finns det gott om tid att bli det för en födsel i år. Och ärligt talat vore en bebis lika välkommet nästa år som i år, men så speciellt det vore att få barn samma år som mina vänner...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0